Resan började på Arlanda, ungefär klockan tio i nio- hur jag tog mig dit är en annan historia. Jag fick en biljett, gick igenom kontroller, det vanliga.

Väl på flygplanet så försökte jag lära mig lite polska från en polsk National Geographic, men det var inte till så mycket nytta, det var nämligen ett temanummer om erotiska resmål. Jag lärde mig dock vad “sexmuseum” och “sado-masochistisk” heter på polska…

På Warszawas flygplats möttes vi av vår polska guide, Pavel. Vi blev visade til den buss som skulle vara vårt andra hem under resan, blev tilldelade lunchpaket, och lämnade flygplatsen. Vår första destination var den Judiska begravningsplatsen i Warszawa. Den här första lunchen var en riktig fullträff:  aubergine-, och rotsaksbiffar, bland de godaste jag ätit.

Den Judiska begravingsplatsen är inte så omhändertagen, eftersom den judiska församlingen i staden är liten. Innan Förintelsen var stadens judiska befolkning bland den största i Polen, men i dag finns bara tusentals gravar kvar som minne från den tiden.

Platsen är lugn, marken är full med löv från de lönnträd som växer överallt -en del rakt upp ur gravar. Ogräs växer mellan gravstenarna, nästan ingenstans verkar man ha försökt hejda deras framfart. Känslan jag fick var av en plats där livet och döden fick ha sin gång, löven samlades på marken och gav näring till nya växter. Ogräset spirade sakta upp, för att senare dö bort igen, de mänskliga döda blev ett med en cykel av död och pånyttfödelse. Det enda avbrottet i cykeln var när en ny grav upprättades, men snart blir allt som vanligt igen. Det var väldigt vackert. Jag blev uppenbarligen lite filosofisk till sinnes.

Rachel, vår svenska guide och hjälp, berättade om flera av gravarna på platsen. Vi besökte Ludvig Lazar Zamenhofs grav, ett monument över de barn som omkom i Förintelsen, och platsen för de stora massgravar som uppfördes under ghettotiden.

Under andra världskriget, när Polen var ockuperat av Tyskland, så inrättades ett stort ghetto i Warszawa. Ghettot var bara några kvadratkilometer stort, men rymde nästan fyrahundratusen judar. Dessa tvågnsförflyttades, med de ägodelar de kunde bära med sig, till ghettot från staden och områdena kring Warszawa. Ghettot krymptes bit för bit, och allt färre kunde överleva. Ghettots tid tog slut när ett väpnat uppror startades av de judiska invånarna. Upproret slogs ned, och hela ghettoområdet förstördes, byggnad för byggnad.

Efter begravningsplatsen så besökte vi först en plats där de enda återstående husen från ghettotiden står. Dessa var inte en del av ghettot under revolten, eftersom ghettoområdet hade krympts. De är i dag några av de äldsta byggnaderna i Warszawa, och är slitna och ser ut att nyligen ha blivit bombade.

Jag inser att ämnet Warszawa och ghettot är så intressant att jag måste återkomma till det, så fort jag får tid!

Sedan så var Warzawa slut vi begav oss från staden klockan fyra ungefär, och satt sedan i bussen till klockan kvart över sju, då vi var framme vid vårt hotel i Lublin. Det var ett fräscht, trevligt rum, två personer i varje.

Middagen var intressant, det veganska alternativet innehöll ost och pestosås… Min middag blev således sallad med potatis, en klassiker som satte ton för resten av resan. Dock så var den friterade potatisen riktigt god!

Efter middagen hade vi en samling där vi gjorde en namnlek (trettiotvå namn!). Vi talade om dagen, och om varför vi var i Polen. Till slut så fick vi äntligen gå och lägga oss i våra varma,sköna sängar, och dagen var slut.

Så såg Onsdagen ut, Torsdagen kommer i morgon. Som sagt så måste jag dock berätta mer om Warszawa också, det är en väldigt speciell stad!

Erland