Okej, först bara en kort ursäkt. Dels för att jag itne skrev något i går, som jag sagt, och dels för att jag nog inte kommer skriva något här i helgen. Detta beror mest på att det har varit massor att göra is kolan den här veckan. Sedan så vill jag också förklara att det extremt torra och känslodöda sättet jag beskrivit den här resan på snart kommer att ta slut. Jag vill först berätta vad jag faktiskt gjorde, sedan så ska jag se till att skriva om de bitar som egentligen är intressantast, den känslomässiga biten. Jag ska ta upp ämnet Gaskamrar och Koncentrationsläger för sig, och så ska jag nörda lite om Polens, Warszawas och Krakows historia i ett eller ett par andra. Framför allt så kommer jag sammanfatta vad resan gav mig, och vad jag tror att andra kan lära sig av den, mycket mer kortfattat. Men allt detta först efter att jag har beskrivit klart resan så sakligt jag vill.
Lördagen böjade ganska tidigt, väckning klockan halv åtta och avfärd klockan halv nio(?). Resan till Oświęcim, orten där Auschwitz-Birkenau ligger, tar mellan en, och en halv timme med buss. Det är ganska platt i södra Polen, men det finns mycket träd, fält, allt var grönt när vi var där.
Auschwitz-Birkenau är två koncentration- och förintelseläger som ligger i samma ort, mycket nära varandra. Vid lägret Auschwitzs 1 finns det stora museet.Vi åkte direkt till museet för att plocka upp vår guide, men sedan så åkte vi till Birkenau för att tillbringa förmiddagen där. Birkenau var ett förintelse- och koncentrationsläger för judar, dit hundratusentals judar fördes för att mördas eller arbeta tills de stupade.
Det första man såg av lägret var tågspåret, som gick in genom den kända murade portalen. Först gick vi till en av de baracker som bevarats, för att få en bild av hur arbetsfångarna bodde. Barackerna är likadana som i Majdanek, färdigbyggda fältstall som användes vid byggandet av koncentrationsläger. I barackerna finns trevåningssängar i två rader, och mellan dem en murad eldstad med två skorstenar, en i var ände av baracken. Fångarna fick själva skaffa bränsle, vilket var svårt då de inte hade mycket tid till sådant.
Vi gick sedan vidare till sanitetsbaracken, där hundratals fånga på några minuter skulle samsas om ett hundratal armerade betonghål, som fungerade som dass. Vi gick sedan vidare, tillbaka till tågspåren som ledde in i lägret. Vid spåren finns den plats där judar sorterades ut, för att antingen gasas ihjäl direkt, eller få arbeta ihjäl sig. 70-75% blev dödade utan att registreras i lägret. I Auschwitz var medellivslängden för en kvinna ungefär tre månader.
Till vänster om sorteringsplatsen finns murade tegelbaracker, till höger fanns murade eldstäder som visade var de tidigare träbarackerna hade stått. Det är ett enormt läger. Vi gick vidare upp mot den del av lägret är krematorium 2 och 3 fanns. De är sprängda, SS sprängde dem när de övergav lägret. Mellan krematorierna finns minnesmonumentet till de som dog i Auschwitz-Birkenau. Här finns bland annat tjugo plattor med samma inskription på tjugo olika språk. Vi gick sedan vidare upp mot den byggnad där fångar registrerades, i området som kallades ”Kanada”, där stulna tillhörigheter förvarades. Här stod minst ett tjugotal baracker för förvaring av stöldgods, och i marken där de stått finns det än i dag föremål som förvarades i dem.
I närheten av det området finns det en damm, där aska från offren spridits, och där minnesstenar står. Där finns ett skogsparti där fånga ofta fick vänta på sin tu att gasas… Det växte kirschkål bredvid vägen, och omedvetet så stoppade jag några blad i munnen och började tugga. Sedan så undrade jag hur många andra som hade gjort så. För vissa var det kanske det sista de åt i livet, en ätlig växt i skogsdungen…
Sedan återvände vi, fick se insidan av registationsbaracken, är det bland annat finns en utställning me olika familjer som drabbades av förintelsen, och man fick se hur kläder och liknande desinficerades, och föremål som ofta stals fån de nyanlända. sedan började vi gå tillbaka till ingången ill Birkenau. VI beav ocss sedan till Auschwitz, åt lunch, och mötte sedan up vå guide för en rundtur i Auschwitz 1.
Det var en polsk arméföläggning, men fick under kriget användning som koncetationsläger för i första hand politiska fångar. Lägret består av stora tegelbyggnader, som i dag hyser utsällningar om koncentrationslägret. Här finns en utställning om alla de föremål som stals från judarna (koncentrationslägren kostade ingenting, de gick med vinst…), en utställning om alla de bestraffningar som fångar kunde råka ut för för minsta förseelse, och här finns en återuppbyggd gaskammare med krematorium… Auschwits 1 är i dag en ganska vacker plats, men när man går under skylten med texten ”Arbeit Macht Frei”, Arbete ger frihet, så anar man den ondska som låg bakom. Ingen blev någonsin fri i Auschwitz, lägrets kommendant sade själv i vittnesmål att den enda vägen ut ur lägret var genom krematoriernas skorstenar.
Det finns så mycket mer att berätta om lägret, men jag klarar inte av det just nu, utan jag avslutar i stället berättelsen om resan. Resan hem tog någon timme, vilket gav oss några timma ri Krakow. Vi skulle åt på en judisk restaurang den kvällen, och efter det så skyndade vi oss för att hinna höra det sista av minneskonserten till president Kaczynski. Vi han höra de sista sorgsna tonerna av en trumpet, men när vi kom till platsen konserten skulle vara på så var alla på väg därifrån. Vi är inte säkra på vad det var vi hörde…
Vi var uppe ganska sent, och efter en promenad så spelade några av oss kort. Till slut blev det morgon, och det blev till att säta sig i bussen. Det var en ganska stor och trevlig buss, och vi hade tre polska chafförer som byttes av under resan. Allt som allt så tog resan 26 timmar, med ett stopp i Polen, ett i Tyskland, och ett i Sverige, klockan sju på morgonen. När vi äntligen kom hem var klockan ungefär 11…
Det var mycket på en gång, men så var egentligen hela resan. Jag ska försök ge en lite mer personlig variant av berättelsen i nästa vecka.
Erland
